Vid några tillfällen på promenad med min hund i byn så hade jag lagt märke till att en flock med sidensvansar svirrade runt lite här o var. Häromdagen fann jag så ut var de höll till men det hade blivit för mörkt. De var på ett ställe där det var rena gottebordet för dem – ett träd fullt med äpplen som ännu ej fallit ner. Dagen efter trots snöfall gick jag så ut med kamera och ett 400 mm tele för att se om de fanns kvar. Jodå så var det – de satt i en björk, en liten bit ifrån äppelträdet. Härifrån flög de fram och tillbaka mellan gottebordet och björken. Jag ställde mig en bit ifrån och började ta bilder. Av erfarenhet vet jag att de brukar sticka så fort man kommer nära dem. Den här gången var de fullt upptagna och jag avancerade fram så långt det gick (staket) och sidensvansarna flög fram och tillbaka över huvudet på mig så jag fick också ett gottebord – med möjlighet till trevligt fotograferande. Dagen efter så var det bättre ljus och då gick jag dit igen. Gottebordet fanns kvar både med sidensvansarna och äpplena så det blev en hög bilder till.  Ibland har man lite tur och får upplevelserna serverade nästan på fat.