När dimman lättar över pölarna på “mossen” börjar man urskilja en och annan Smålom.

När man som fotograf är uppe i arla morgonstund för att få uppleva detta, anses man nog
som lite galen och konstig, men då vet vederbörande inte vad dom går miste om.
Denna morgon var det inte så välbesökt på “mossen”, två fotografer inklusive mig själv sågs ströva omkring för att hitta den bästa fotoplatsen. Vi fotografer är nog ett konstigt släkte, lite av en enstöring, som när vi väl har funnit den rätta platsen, kan sitta i timmar och vänta, vänta, vänta.

Några bilder blev det på Smålommen, t.o.m en parningsbild, tyvärr var honan gömd i gräset, men som tur var hittade hanen sin partner. Hoppas paret får fram några ungar, så arten inte minskar vid Knuthöjdsmossen.